Stadstur
Jag hade frossa när vi skulle sova igår. Låg med två täcken och frös. Måste vart lite för mycket sol, haha. Idag mår jag bra, så vi begav oss ut på en heldag i stan. Vi båda har fått ganska mycket färg, så vi tänkte att det kunde vara bra med en sol- och badfri dag.
Vi gick runt och tittade i olika butiker och så var vi även inne på deras marinmuseum. Vi hade hört att de anordnar en hamntur på onsdagar, så jag mailade de i måndags och bokade två platser.
Muséet var fint, men det kändes som att det svajjade (?) och allt var "öppet" så man såg ner mellan våningarna eller vad man ska säga. Svajjandet kände även Jocke av, så det var inte min fantasi, haha.
En jobbig sak som hände. Jag har som sagt extrem höjdskräck, men jag brukar kunna hantera den genom att helt enkelt undvika höjder till alla pris. När jag utsätts för höjder får jag panikkänslor och allt börjar snurra och jag ser framför mig hur jag kommer att ramla (och det känns som att jag ramlar när jag får de känslorna). Men som sagt, jag vet om detta och är duktig på att undvika höjder. Utom idag. Herregud. Jag skulle låna muséets toa och den låg tydligen allra högst upp. För att ta sig dit var man tvungen att gå upp för en spiraltrappa två våningar, vilket inte borde vara så jättesvårt kan man tycka... Jag tvekade, men behövde verkligen gå, så jag tänkte att jag testar. Det brukar gå om man håller blicken uppåt. Men den här jäkla trappan var så himla "ihålig" så det kändes som att jag gick utan räcke och halvvägs upp började paniken komma. Allt bara snurrade och jag kände hur jag bara ville sätta mig ner och skrika efter Jocke, som var på andra sidan lokalen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och bara att vända mig om i trappen för att ta mig ner igen krävde en enorm ansträngning och jag höll mig krampaktigt i räcket. Tårarna började bubbla upp och hjärtat ökade i hastighet. Usch asså. Det var så himla obehagligt och det var längesen jag var med om det. När jag äntligen kom ner var jag tvungen att hålla i Jocke för att lugna ner mig. Jag måste verkligen ta tag i det här. Pronto.
Hursom. Hamnturen var fin och guiden var bra. Vi fick lära oss massor. :)
Vi hittade bilder på M/S Patricia, haha.
Mördartrappan, usch..
De har en floating market där båtarna tydligen kommer hela vägen från Venezuela varje dag. På morgonen säljer de fisk och på dagen säljer de frukt och grönsaker. Sen på kvällen handlar de in saker härifrån innan de ger sig av mot Venezuela igen (bla ost) som de sedan säljer i hemlandet.
Jag läste i nån broshyr eller liknande att en "Chichi" var unikt för just Curacao och började göra lite research. Jag älskar att samla på mig unika saker från jordens alla hörn och när jag läste på lite mer var jag bara TVUNGEN att skaffa mig själv en egen "Chichi". Först trodde vi att vi skulle vara tvungna att åka hela vägen till fabriken (vilket är långt ifrån där vi bor), men sen såg jag att de hade en liten butik i stadsdelen vi var i. Det var så himla svårt att välja vilken vi skulle ta, och de var svindyra, men vi valde en tillsammans som båda gillade. De är handgjorda och finns bara i ett exemplar, och så har de en egen unik siffra så man kan gå in på hemsidan och se vilken specifik kvinna som har målat just din "Chichi" (vi fick den fint nerpackad inför resan hem, så har ännu inte hunnit se vem som målat vår). De finns bara här på Curacao, så jag är verkligen överlycklig över att jag har en. Helt klart bästa köpet på resan! :)
